ADHD och förklimakteriet: Så påverkar östrogenet din hjärna

ADHD hos kvinnor i medelåldern innebär oftast att strategier som fungerat i decennier plötsligt slutar att verka när kroppen går in i förklimakteriet (perimenopausen). I den medicinska debatten och i traditionell vård har ADHD länge betraktats som ett tillstånd frikopplat från kroppens hormoner, vilket har lämnat många vuxna kvinnor utan förklaringar när måendet plötsligt svänger kraftigt.

ADHD är tätt sammankopplat med hormonsystemet, och förklimakteriet kan påverka kvinnans exekutiva funktioner, sömn, känsloreglering och kognitiva förmåga på ett genomgripande sätt. Därför är det viktigt att samspelet mellan hormoner och dopamin uppmärksammas, så att kvinnor inte lämnas i tron att deras hjärna håller på att gå sönder när det i själva verket handlar om en biologisk förändring.

Vanliga kännetecken när ADHD möter förklimakteriet

Forskningen och den kliniska erfarenheten visar att hormonsvängningar slår hårt mot ADHD-hjärnan, och vanliga tecken kan vara:

• En plötslig och svårhanterlig ”hjärndimma” (brain fog) i vardagen 
• Att man tappar ord mitt i meningar eller glömmer namnet på kollegor man känt länge
• Svårigheter att organisera, prioritera och starta igång vardagliga uppgifter 
• Kraftig känslomässig dysreglering med humörsvängningar som känns oproportionerliga 
• En påtaglig försämring av sömnkvaliteten utan någon uppenbar yttre orsak 
• Att strategier som man har finjusterat under ett helt liv plötsligt slutar fungera

Det är också vanligt att kvinnor som levt hela sitt liv utan diagnos kraschar först när de når förklimakteriet, eftersom de inte längre kan kompensera eller maskera sina symtom. Vissa kvinnor drabbas av en övermäktig utmattning och söker vård, men misstolkas ofta som att de har en vanlig depression eller utbrändhet. I många fall erbjuds de sjukskrivning eller antidepressiva läkemedel, trots att grundproblemet är en underliggande, oupptäckt ADHD som har blivit synlig när hormonnivåerna svänger.

Östrogenets fall och den neuropsykiatriska sårbarheten

Hormonella förändringar och neuropsykiatriska svårigheter kan förekomma tillsammans på ett sätt som förstärker varandra. Detta beror på östrogenets roll som en tyst regulator av signalsubstanser i hjärnan. Det innebär till exempel att en kvinna både kan uppleva förklimakteriets vanliga symtom och samtidigt få en kraftig försämring av sin ADHD, eftersom östrogenet direkt påverkar tillgängligheten av dopamin – den signalsubstans som utgör kärnan i ADHD. Det kan göra besöken i vården fragmenterade och komplexa, eftersom sjukvården ofta är uppdelad i stuprör där ingen ser hela bilden. Exempel på utmaningar och sårbarheter som uppstår i glappet mellan psykiatri och gynekologi är:

• Att en gynekolog missar att fråga om kognitiva problem och exekutiv funktion 
• Att en psykiater glömmer att kartlägga kvinnans hormonsvängningar och menstruationscykel 
• Att östrogenbehandling (HRT) hjälper mot svettningar men inte räcker för att lindra ADHD-symtomen 
• Att kvinnor med ADHD upplever betydligt mer psykisk ohälsa under klimakteriet än kvinnor utan ADHD 
• En djup känsla av skam och sjunkande självkänsla när strukturen i livet kollapsar

Därför är det viktigt att en utredning och bedömning av vuxna kvinnor görs med en helhetssyn, där det finns god kunskap om hur både hormoner och neuropsykiatriska diagnoser samspelar över hela livet.

Stöd och information

Vården har ett stort ansvar att möta den kvinnliga kroppen horisontellt över specialistgränserna. En diagnos mitt i livet är sen, men den är aldrig för sen – den kan vara dörröppnaren till rätt behandling, minskad skam och en helt ny förståelse för sig själv.

Vi har lång erfarenhet av att utreda individer och hjälpa er att förstå hur hormoner och NPF flätas samman. En bok som varmt rekommenderas för den som vill fördjupa sig i ämnet är Lotta Borg Skoglunds bok Kvinnor med ADHD: från duktig flicka till utbränd kvinna (eller hennes senaste bok om kvinnliga hormoner och ADHD).